top of page

Anna micro vikstrand

DORDOGNE - husen, bergen, ljuset

Känslan av samhörighet är stark. Allt hänger samman. Hus brukar kunna stå ensamma. Vara starka. Omgivningen spelar då en underordnad roll. Men inte här. Här är allt ett. Det går inte att separera. Bergen som formats av den kilometertjocka isen och det forsande vattnet. De gamla husen som tryggt lutar sig mot bergväggen. Som ibland kryper in under den utskjutande bergskammen. De hör ihop.

Grottan som sträcker sig djupt in i berget. Har den använts som bostad eller skydd? Byggnaden som lånar två väggar av berget. Är den ett hus? Den gamla byggnaden med oklara avslut. Byggdes den aldrig färdig eller är den en ruin? Går den att bo i? Spelar det någon roll?

Det nya museet med sin raka form bryter mot det förgångna. Samtidigt lånar det material och känsla från det gamla. Även det nya naggas av tidens tand. Slipas ner av vädrets makter. Ljuset är detsamma. Allt blir ett.

 

Anna Micro Vikstrand

 

20 oktober - 9 december 2016

​

​

Om Dordogne

ROMA

ROMA,varje hörn, varje doft, varje ljud. En polissiren i ett reportage på TV och jag längtar dit. En bild i en annons och jag längtar dit.

 

I Rom smälter det förgångna och det moderna samman. En gammal ruin och en modern gatlykta – tillsammans uppstår en harmonisk enhet. Ett 1500-talshus byggt på en antik grund. Ett hotell i stadens utkant. En tyst innergård. Allt hör ihop, allt passar in.

 

Att vandra bland ruinerna och känna tidens gång ger mig inre frid. Renässanspalatsens överdåd överväldigar mig. När jag skalar av seklernas olika kostymer finner jag samma kärna. Stommens eviga skönhet inspirerar mig. 

 

En skugga, en solglimt. De finns där oavsett hur gammalt huset är. Ibland en hel byggnad, ibland endast en vägg som står kvar mot alla odds. Ljuset är detsamma. Skuggorna talar samma språk.

 

 

Anna Micro Vikstrand

 

24 november - 17 december 2011

Notre Dame och hennes systrar

Byggnader fascinerar. Under de senaste åren har det framför allt varit tre byggnader som riktigt har fascinerat mig. En finns uppe i kalla Norden, en i bergstrakterna i mellersta Frankrike och en i en förort till Rom. Platserna skiljer sig markant åt, men byggnadernas funktion är snarlikt. Två är kyrkor och en är ett museum – d.v.s. nutidens helgedom. De båda kyrkorna har dessutom många besökare som snarast ser dem som museer. De tre byggnaderna är ritade av olika arkitekter, vid olika tidpunkter, men ändå känns det som om det finns ett släktskap mellan dem. De är samtliga stora vita betongbyggnader, som trots sin storlek ger ett lätt och lekfullt intryck. Jag ser dem som systrar. Klosterkyrkan Notre Dame du Haut är äldst och ritades av modernismens förgrundsgestalt Le Corbusier i början av 1950-talet. Hennes inflytande på småsyskonen kan nog inte överskattas. Notre Dame ligger uppe på en kulle i Ronchamp nära tyska och schweiziska gränsen och ser på håll ut som ett jättestor sockerbit. När man sen kommer närmare försvinner den ur synfältet och uppenbarar sig först igen när man står alldeles bredvid den enorma byggnaden. Konstmuseet Arken, som ligger i Ishøj söder om Köpenhamn, är resultatet av en öppen arkitekttävling som gick av stapeln 1988. Arkitektstudenten Søren Robert Lund vann tävlingen, men någon byggnad började inte uppföras förrän 1994. Invigningen skedde i mars 1996. Museet ligger vid vattnet och byggnadens linjer både följer och bryter av mot det flacka landskapet.Till millenniumskiftet ville katolska kyrkan uppföra en jubileumskyrka i den romerska förorten Tor Tre Teste. I en sluten arkitekttävling segrade den världsberömde arkitekten Richard Meiers förslag. Bygget försenades dock och Padre Dio Misericordioso invigdes först 2003. De tre skalen glittrar i solens sken och avtecknar sig vackert mot himlen.

 

Anna Micro Vikstrand

 

17 januari - 23 februari 2008

bottom of page