Huddingekonstnär med och skapar "Kultur på räls".

Under Kulturhuvudstadsåret 1998 kommer pendeltågsresenärerna att bjudas på något alldeles speciellt. I projektet "Kultur på räls" omvandlas en pendeltågsvagn med konst, musik, poesi och dans.
Nina Kerola från Huddinge är en av fyra konstnärer som ska utforma kulturvagnen.
-Att jobba med något så alldagligt som en pendeltågsvagn känns jättespännande, säger Nina.

Nina kerola är född i Åbo i Finland. Hon har bland annat gått en fyraårig grafisk utbildning på konstskolan i Björneborg. Sedan hon kom till Sverige 1989 har Nina jobbat både som konstnär och som lärare på Kulturskolan i Södertälje. Hon har också gått en vidareutbildning på Konsthögskolan i Stockholm och är idag medlem i Grafiska Sällskapet.
Hon finns representerad hos flera landsting och kommuner och hos bland annat Almqvist & Wiksell och länsarbetsnämnden i Skåne.
-Periodvis har jag jobbat en del med skulptur, men grafiken känns mest som min grej, säger Nina Kerola.

Gillar utmaningar
Strax före sommaren blev hon uppringd av kultursekreterare Hjördis Oldfelt på kommundelsförvaltningen i Sjödalen-Fullersta. Nina fick en förfrågan om hon kunde tänka sig att medverka vid projektet "Kultur på räls" under Kulturhuvudstadsåret. "Kultur på räls" är ett samarbete mellan kommunerna Huddinge, Botkyrka, Salem och Södertälje samt SJ och SL.
-Jag gillar utmaningar och det här kändes som ett spännande och kul uppdrag, berättar hon.
Under hösten har Nina träffat de övriga tre konstnärerna från Salem, Botkyrka och Södertälje för att samplanera arbetet.
-Vi är alla tre mycket olika som konstnärer, men det gör att infallsvinklarna kompletterar varandra på ett kreativt sätt, menar Nina.
Det handlar om att av en 25 meter lång pendeltågsvagn skapa kulturupplevelser som ska kännas inpirerande för resenärerna.

Möten mellan människor
-Själv åker jag ofta pendeltåg, men en resa i rusningstid handlar inte bara om trängsel utan även om möten mellan många olika människor och det är något vi tagit fasta på när arbetat med utformningen.
De har delat in vagnens fria ytor i sektioner. Några tar hand om taket, andra om ytorna mellan fönsterrutorna. De delar som Nina ska utforma är de tre ingångarna till vagnen och de 12 vindskydd av glas som finns alldeles vid dörrarna.
-Jag kommer att jobba med kraftig plastfolie som material, berättar Nina. Tekniken blir från foto till screen som förstärks genom självhäftande folie som ger en tredimentionell effekt. Färgerna kommer genomgående att bli rätt dämpade, för srkikiga kulörer upplevs bara som störande.
-Allt material måste vara slitstarkt så att det håller året ut och inte heller kan förstöras av klotter, tillägger Nina.

En mindre scen
På vagnens kortsida kommer att finnas en mindre scen. Här är det tänkt att olika kulturinslag med lokala förmågor från söderkommunerna ska presenteras under tio helger. Programmen handlar om det mesta från musikgrupper och körsång till diktläsning och showdans.
Den 14 februari går startskottet för "Kultur på räls". Nina Kerola och de andra konstnärerna håller tummarna för att alla arrangemang ska fungera.
-Vi har nämligen bara en dag på oss att få i ordning kulturvagnen innan tåget rullar iväg...

Vårt Huddinge 12-97
Thomas Julin

Upp igen

Exprimentlusta i den grafiska verkstaden

Hon har lätt för att le. Stryker tillbaka en ostyrig hårlock med en svärtad hand. Nina Kerola är konstnär, grafiker. Hon rör sig hemvant i Södertälje konstnärskrets grafiska verkstad i Gamla Flickskolan. Älskar de tidiga, ensamma morgnarna i verkstaden, lugnet skaparron. Just nu experimenterar hon med entusiam och uppfinningsrikedom med den nya tekniken med fotopolymerat-gravyr.

-Spännande, säger hon, med ett stort leende. Man arbetar med en plåt i fotopolymerat (FP) ungefär som med en offsetplåt. Överför film, använder vacuumbord för att suga fast filmen på plåten, etsar, framkallar i vatten, gnuggar fram bilden, härdar. Och inget går att ändra på en FP-plåt.
-Jag gillar den nya tekniken. Utmaningen, svårigheterna man har att övervinna. Sådan är jag, säger Nina Kerola - och ler litet underfundigt.
Hon tillhör en ny generation grafiker som förenar nedärvd, sekelgammal grafisk teknik med det nya: databild, datagrafik. Naturligtvis har hon köpt en egen datautrustning. Tränar regelbundet vid den två timmar per dag. Har Painter och småsneglar mot att köpa Photoshop.
Hemvant diskuterar hon inscanning av bilder och kvaliteten på laserskrivare med LT-fotografen Thomas Brandt.
-Jag söker en perfekt utskrift av mina bilder. Det är viktigt. Det gäller att kunna arbeta med hög upplösning i till exempel gråskalan, menar Nina Kerola.

"Roligt att testa"
-Det är roligt att testa allt det nya - överföra till overheadfilm, arbeta med rastereffekter. Det är kul med nya metoder också i den här traditionsbundna branschen. Från början var det mest jag som var tänd på de nyaste teknikerna här i vår grafiska verkstad. Men nu är det många som vill prova., sedan de sett mina resultat.
Fyra fem av Kretsen-grafikerna testar FP-gravyren just nu. Men än så länge är det en ny tekniken. En FP-plåt är mycket dyrare än den kopparplåt som används för torrnålsetsningar.
-Men man måste ändå ha rätten att misslyckas ibland, konstaterar Nina Kerola.

Huddinges kyrktorn
Ofta tycker jag om att bygga upp mina bilder som collage, använda inslag med fotografisk bild. Ibland åker jag staden runt för att hitta "mina" bilder, understryker hon
Nina kompromissar inte. Hon arbetar om sina bilder, gång efter gång tills de är så bra, så täta och uttrycksfulla att de håller för att visa för andra. På ett av hennes senaste blad har den suggestiva, fint rytmiserade tredelade bilden sitt ursprung i en fotografisk bild.
Jag har utgått från Huddinge kyrkas torn. Jag bor där i närheten, ser det ofta, säger Nina Kerola. Jag har alltid fascinerats av tornet, lekt med dess form och med ljuset. På ytorna runt om har jag gått på med svartkrita - och fått det att se ut som om jag arbetat fram bladet i akvatinteknik (en etsningsmetod). Och ibland brukar jag också använda två olika grafiska tekniker på samma blad.

"Kåt på färger"
Så tar Nina Kerola fram len, svart färg ur en av sina många färgburkar, arbetar upp den mot arbetsbordets stora glasskiva, mjukar denmed litet olja, göra den smidig.
-Mina färger har jag alltid litet svart i, förklarar Nina. Det brukar bli ganska fint, inte alls smutsigt. Det drar ihop sig till provtryck av Nina Kerolas senaste FP-plåt. Hon tar fram flera färgburkar, också den "härligt gula".
-Man har sina favoritfärger. Jag blir helt kåt på färger, skrattar Nina. Mest tycker jag om naturfärger och jag arbetar med grafisk tryckfärg. Den är mycket dyr. En burk blå färg kostar bara den 350 kronor.
Som de flesta av Kretsens grafiker arbetar nu Nina Kerola alltmer i färg. Det rent svartvita sparar man till den klassiska torrnålstekniken.

Kräver tålamod
Till tryckningen av sin FP-plåt arbetar Nina Kerola ihop svart och blått. Hon söker sig fram till just den färgnyans hon tycker sig behöva för det aktuella trycket. Då och då stannar hon upp, prövar färgen, synar, granskar noggrant, kollar mot originalet.
-Det krävs tålamod, säger plötsligt Nina - och ser snabbt upp från en färgburk som redan börjat torka ihop. Och de nya FP-plåtarna är så tunna, svåra att hålla stlla när man skall torka av överfödig färg. Ibland undrar man "vart sjutton plåten tog vägen?"
Så river Nina Kerola några blad ur en gammal telefonkatalog, torkar försiktigt bort all onödig färg från plåten. Och småmuttrar något om att folk borde veta om alla de olika arbetsmoment som krävs för att skapa ett grafiskt blad
Så är det dags att lägga in FP-plåten under grafikpressens duk av filt.
-Nu rullar vi! småskrattar Nina och griper tag i pressens stora, magnifika, svarta hjul - litet à la pråmdragare vid Volga. Vilken glädjekänsla att trycka en ny plåt. Den laddade sekunden när provtrycket försiktigt, försiktigt dras loss från plåten. Hur blev det?
-Ser bra ut. Men det måste ha legat några dammpartiklar kvar på plåten, får göra rent med lacknafta före nästa tryckning, säger Nina, med både stolthet och erfarenhet i rösten.
-Jag arbetar aldrig med några stora upplagor. För efter att ha tryckt en tjugo blad, då börjar det bli för tungt. Och besvär med axlarna - det är alla grafikers yrkesskada.
och så stöter Nina Kerola ihop med en ställning med stora, tunga, litografiska stenar - en sten för varje färg vid färglito-tryck.
-Ingen teknik som tilltalar mig, säger Nina temperamentsfullt. Både för tungt och för mycket av måleri.
-Jag känner mer för att kombinera grafiken med skulpterandet. Och skulpterar gör jag varje sommar vid vårt sommarhus.

Hos Grafiska Sällskapet
Nina Kerola är idag en personligt profilerad grafiker, uppmärksammad vid Kretsens uttällningar. Och hon säljer sin grafik hos anrika Grafiska Sällskapet i Konstakademiens hus, vid Fredsgatan.
-Jag säljer ganska bra. Men orkar inte längre med att göra det själv. Jag vill istället jobba koncentrerat med mitt skapande och sedan periodvis ställa ut. I somras stod jag till exempel här i verkstaden och tryckte 300 blad till Grafiska Sällskapets berömda grafikportfölj. Och jag är mycket glad att jag fick vara med där.

Mötte kondoren
Sin inspiration söker Nina Kerola från många håll. Hon läser mycket, senast Inger Alfvén. Hon är periodare när det gäller musik, tycker både om opera, "Flygande holländaren" och rytmisk musik. Hon tycker om att resa - och resa långt. 1990 reste Nina i Latinamerika, fotvandrade i Peru på 5 000 meters höjd, åkte båt med indianer på Amazonfloden, sov i hängmatta med fötterna dinglande utanför - och mötte Andernas heliga fågel, kondoren.
Ursprungligen kommer Nina Kerola från Finland, från Björneborg, med finländsk allsidig konstnärlig utbildning bakom sig. Och nog tycker man att hon är en god exponent - både för finländsk konstnärlighet och viljestark sisu.
1989 kom hon över till Sverige och sedan 1993 arbetar hon i Södertälje - både i Kretsens grafikverkstad och som uppskattad lärare vid Kulturskolan. Just nu väntar ett spännande scenografiskt projekt i vår hos Kulturskolan, ännu smått "hemligstämplat".

Länstidningen Södertälje 28-1-95
Christer Duke

Upp igen