Träet är mitt medium därför att det har eget liv och gör motstånd eller är följsamt. Det går inte att betvinga och lyssnar man noga har det egna sagor att berätta. Med klubba och stämjärn som enda verktyg mejslas skulpturerna fram mellan mina händer, som av sig själva.
Skulptur är mitt sätt att uttrycka min bild av den mångdimensionella värld vi lever i, och varje skulptur har flera sidor och lager på samma sätt som allting inuti och utanför oss.
Utställningen handlar om de inre väsen som varje människa har inom sig och bär omkring på som hemliga skatter under huden. Skulptuerna gestaltar min längtan, mina innersta känslor, men samtidigt är de universella och tangerar "urmänniskan" djupt inuti alla människor.
Mina skulpturer är varelser där övergången mellan människa, djur och abstrakt form är glidande, där alla förenas som olika sorters besjälade väsen. I djuren kan man förnimma det fuktiga gräset och djungelns ljud medan de abstrakta formerna är som fossila asteroider som fallit ned som för att vittna om en helt annan sorts liv långt borta i universum (men ändå kanske nära?). Människorna rör sig i gränstrakterna däremellan, men alla väsen har kontakt både med de leriga rötterna och stjärnglittret. De förenas och egentligen är de ett.
Maria Lundberg