Om man frågar Hua Jun vad som skiljer västerländskt måleri från kinesiskt, säger han att man kan skriva en bok om det. Sen rekommenderar han ett kapitel ur boken: Kineser av Lin YuTang - för de flesta svenskar känd som författare till Konsten att njuta av livet .
Pressar man honom ytterligare talar han om två centrala begrepp: frid och harmoni. Inte särskilt upphetsande för folk som får kickar av snabba klipp och häftiga färger.
- Där det västerländska måleriet får fram effekter genom konflikt och kontrastverkan, strävar kinesiskt måleri mer efter att ge betraktaren en upplevelse av helhet och harmoni. Om man nu alls ska jämföra, tillägger han.
I enlighet med traditionellt kinesiskt måleri använder Hua Jun sig av tusch på rispapper. När man ser honom måla är harmoni möjligtvis det sista man tänker på. Istället far han ursinnigt fram över det utfläkta papperet som en ninja eller kungfu-mästare när han håller sin största pensel med dubbel handfattning.
Och visst krävs det mod att måla på rispapper. Det finns ingen återvändo, inga radergummin, inget sätt att måla över. Tanken ska finnas klar innan penseln träffar papperets skrovliga yta, ideerna måste svepa strax före handens rörelse, och tanken ska finnas åtkomlig, urskiljbar när målningen är fullbordad. Själv manar han fram det erotiska i rispapperet som suger åt sig tuschets svärta. Det skänker en tillfredställelse som liknar den sexuella, enligt honom.
Han påpekar att visst finns det kinesiska målare som har anammat det västerländska och lagt sig till med våldsammare uttryck än dem han använder. Det anses modernt i Kina just nu. Han berättar om en professor han haft i Kina som nyligen kom och hälsade på honom i samband med en utställning i Malmö.
- Min lärare sa: Jag gillar dina tavlor, men vill du slå igenom i Kina måste du måla mer västinfluerat. När folk ser att du varit utomlands ökar det automatiskt din dragningskraft. Men jag blev snarare glad över att jag behållit min särart. Den är viktig för min identitet. Om det krävs att jag målar mer västinfluerat för att vara modern, så vill jag inte vara modern.
Hua Jun anser att han bär vidare en figurativ tradition inom kinesiskt måleri som hyllar skönheten och harmonin i kompositionen, där de tomma ytorna hjälper till att säga det som behövs. Varje penseldrag kräver sin individuella teknik efter vad konstnären vill uttrycka.
- En som förstår kinesiskt måleri ser på mina tavlor att jag har målat i 20 år. Men ingen ser det här. Det grämer mig ibland. Men jag försöker tänka att lyckas jag med penseldraget så når skönhetens universalitet ändå fram till människor.
Människor är också det motiv som Hua Juns måleri kretsar kring. Men den svenska naturen var hans första inspirationskälla här.
- När jag precis hade kommit till Sverige upptäckte jag till min förvåning att jag kände igen naturen. Det var som om jag hade kommit till de landskap som de stora kinesiska mästarna hade skildrat för hundratals år sen. Den svenska naturen ger mig en hemkänsla och jag fascineras av dess olika former och förändringar.
Svenskens förhållande till sin natur är också något som Hua Jun är mycket imponerad av. Om kineser var lika försiktiga med sin miljö - lika måna om att bruka men inte missbruka - skulle Kina befinna sig i ett mycket bättre ekologiskt läge, menar han. I de målningar som antogs till Liljevalchs vårsalong och som gav honom ett stipendium försöker han just skildra den varsamma relationen mellan människan och naturen. Där leker, solar och älskar människorna i naturen.
Nu håller han på med en svit målningar som är mindre lättsamma. Den första heter "Jag" och består av åtta stycken meterlånga självporträtt med kalligrafisk komposition som tillsammans bildar meningen: "Jag är en kines". Målningen visades i Konsthögskolans lokaler i somras.
De många bilderna av en naken Hua Jun med kroppen vriden i olika ställningar fick folk att reagera. Exhibitionist , sa en kvinna, deprimerande sa en annan. Den andra målningen, med namnet "Andra människor" , ska bestå av minst 15 tavlor med ögonblicksbilder ur Stockholms nattliv. Den sista målningen på 10 meter kommer att heta "Jag och andra människor" .
Var ska du ställa ut så stora tavlor?
- Jag får väl vänta tills Moderna Museet kommer med ett erbjudande. Nej, men de här tavlorna vill jag verkligen måla. De handlar om mitt liv här i Sverige och min relation till människorna omkring mig.
Plågas du av känslan av utanförskap?
- Jag känner ett avstånd - att jag inte hör till. Det är en realitet och jag upplever den inte som speciellt smärtsam. Livet är så. Att komma in i ett samhälle som nykomling är svårt. Nu blir den processen användbar i min konst.
Hua Jun ställer ut på Galerie Alex Wiberg och kommer senare ihöst att medverka i ett TV-reportage av poeten och landsmannen Li Li.