Hyfsat tidigt i mitt liv insåg jag att jag ville ha ett arbete där jag kunde stilla min nyfikenhet. Det behövde inte nödvändigtvis bli som fotograf. Men nu blev det så. Jag vill i mina bilder inte leverera några svar. Mycket hellre öppna för frågor. Ju fler, eller större, desto bättre.
Vad döljer sig därinne? Låt oss se lite av allvaret. Bruno K. Öijer skrev så sant en gång:
”väggarna dörrarna låsen
det uråldriga hantverket
all tid som gått åt
all skicklighet som lagts ned
på att skydda oss från varandra”
Vad är egentligen ett porträtt? Ansiktet? Ögonen? En hand? För mig sitter porträttet i stämningen, känslan. Jag anser att man faktiskt skulle kunna ta ett porträtt av någon, utan att vederbörande ens syns i bild. Den här utställningen är i alla fall ett steg på vägen…trots tillslutenheten, en öppning.
Av Johan Bergmark inför utställningen på Galerie Alex Wiberg 2007
Stockholm 2007 08 02